To the Girl Who Moved South

Think of me every day
Tell those southerners about me
Tell them how they’re breaking me down
bit by bit
piece by piece
Tell them about the folk up here
about how we live
about our struggle, hands chilled and souls on fire
Tell them about the workers and the pit
the half-year’s darkness, the drink that ensnares
Tell them we sometimes have no strength to spare
when colonialism makes good neighbors rare
Tell them about the plagues of midges
the chilly summers
the health care gaps

Then when they ask why you want to return
Tell them about the rays of the midnight sun
the murmur of the waters
the shimmer of the northern lights
Tell of the coffee that’s always simmering
the fire that’s always crackling
the smell of fresh baking
Nan’s Finnish lilt and ciggies, part of childhood
Tell of the fire that never fades
in activists, workers, retirees
Sing my songs, the ones we all know up here

Show me to those southerners
Tell them about all the tongues that are mine
all the nature that’s mine
and say:
if I’m not the greatest wonder they’ve ever seen
Then they have no business here
for my forests, ore, and water aren’t theirs to take

In the Sticks

There’s so many of us
Though they call us a minority
Queers from the sticks
Seldom in the same place, scattered through the north country
From Kiruna to Lannavaara to Boden, from Jörn up to Karesuando and down to Bygdeå
Nowhere’s too far for us
We spend hundreds of hours on the bus to meet up
None of us can really afford a ticket
And the fares rise with each mountain-bound tourist
But
We’ve worked out our own system
Learned how to get a discreet free ride
We’re queers
From the sticks
Torn between our families in the north and our loves in the south
Bleeding for our rights
Our opportunities
Our freedoms

There’s so many of us
Though they call us a minority
Queers from the sticks
We’ve learned to nurture relationships over a thousand miles
Through phone sex and love letters
And it’s so damn hard to live here sometimes, though we don’t say as much to others
but whisper it to each other between panic attacks and Gällivare’s mental health clinic
Sometimes we wish we lived in Stockholm
But what would happen to all the wood, berries, forests?
What of the next generation?
And the next?
If we don’t pass on what we know?
We’re determined to stay

There’s so many of us
Though they call us a minority
Queers from the sticks
And there’s more of us with each year that passes

“Brev till hon som flyttade” and “Glesbygden” © Rönn-Lisa Zakrisson. By arrangement with the author. Translation © 2022 by Fiona Graham. All rights reserved.

Brev till hon som flyttade

Tänk på mig varje dag
Berätta om mig för dom där i söder
Berätta hur dom tar sönder mig
bit efter bit
plats efter plats
Berätta om människorna här
om hur vi lever
om kampen som bedrivs av frusna händer och varma själar
Berätta om arbetarklassen och gruvan
halvåret av mörker och alkoholismens krokar som fångar fler och fler
Berätta om hur vi ibland inte orkar mer
när kolonialismen drar grannar som lärt sig leva med varandra isär
Berätta om helvetet med myggen
den kalla sommaren
och bristande sjukvården

Sen när dom frågar dig varför du vill tillbaka
Berätta om midnattsolens strålar
vattnet som porlar
norrskenet som spelar
Berätta om kaffet som alltid kokar
elden som alltid sprakar
doften av nybakat
Berätta om farmors finlandssvenska och cigaretter som en del av barndomen
Berätta om glöden som aldrig slocknar
hos aktivisterna, arbetarna och pensionärerna
Sjung mina sånger dom som alla här uppe kan

Visa mig till dom i söder
Berätta om alla språk som är mina
all natur som är min
och säg till dom
att om jag inte är det vackraste dom sett
Då har dom ingenting härifrån att hämta
varken skog, malm eller vatten är då deras att ta

Glesbygden

Det finns så manga av oss
Aven om dom säger att vi är en minoritet
Glesbygdsqueers
Vi bor sällan på samma plats, är utspridda över hela norra delen av landet
Bandet går från Kiruna till Lannavaara till Boden från Jörn upp till Karesuando och ner till Bygdeå
Det finns inte för långa avstånd för oss
Vi är vana vid att sitta på buss i hundratals timmar för att få träffa varandra
Ingen av oss har råd att resa egentligen
Och biljetterna blir dyrare för varje turist som bestämmer sig för att fjällvandra
Men
Vi har hittat egna system
Lärt oss att planka diskret
Vi är queers
På glesbygden
Vana vid att hjärtat slits mellan familjen i norr och kärlekar i söder
Blöder för våra rättigheter
Våra möjligheter
Våra friheter

Det finns så många av oss
Även om dom säger att vi är en minoritet
Glesbygdsqueers
Vi har lärt oss att hålla relationer vid liv trots en distans på 180 mil
Hittar andra alternativ som telefonsex och kärleksbrev
Och det är så jävla jobbigt att vara här ibland men vi säger det inte högt till andra
viskar istället till varandra mellan panikattacker och psykakuten i Gällivare
Ibland önskar vi att vi bodde i Stockholm
Men hur blir det då med all ved och alla bär och all skog?
Hur blir det med nästa generation?
Och nästa?
Om vi inte för vidare kunskapen
Vi har bestämt oss för att stanna

Det finns så många av oss
Även om dom säger att vi är en minoritet
Glesbygdsqueers
Och vi blir fler och fler for varje år