View this article in English | bilingual

Till en ung man som anlände till festen klädd i en dampäls

När du anlänt, sänd av Gud-vet-vem
till festen, tillfälligheter eventuellt, iklädd
bara en dampäls, inledningsvis stängd,
fastän bara påslängd, sluten men oknäppt,
näck undertill och helt väck på nått sätts
häftig lördagkvälls-undergångstripps-upplägg,
lättade ändå stämningarna, så jävla fräckt
men också med en oskuldsfullhetens fläkt
från det nakna uppehället i mörkerfällen
indränkt i skinnets parfymer och svett
oväntat uppsköljd på vindränkta stränder; 
sträcker på dig, halvt barläggande
en glänsande kropp och halvt pälsbetäckt;
ljusplättar kvarhäftande från venussnäckan
längs halsens och nyckelbenens vita hud
tryckande mot skinntäcket, smekt som Jungfrun
smekte Jesusbarnet där han gömts undan,
känner du överrumplad hur något slukat
upp dig innan du på nytt förskjuts 
färdiggnuggad ut ur den varma mjuka 
pälsens innandöme, dess sömlösa djup,
ur naturens bräm och ur nattens brunn,
naken som Josef, där hans brödrakull
plundrat honom - men du kommer att bli kung,
centrum på festen, strödd i guld
från beundrande blickar, ung och glansfull
invinglande berusad, rouge- och vitpudrad;
känns det inte underbart, pälsen halvsluten
och hängande mjukt över skuldrorna,
på en gång utlämnad och ömt omhuldad!
Fick du oss att minnas allas vårt ursprung.