View this article in English | bilingual

1956

Så mycket av det här tilldrog sig
i källare, i islandströjor, i B-dur
men med starka mollinslag. Utkanterna.
Det var där vi hörde hemma
men våra tankar hade vingar som duvorna
och sökte sig som de mot stadsdelar
där själslivet är mer schatterat, fladdrande
över traditionsrika stenmurar. Tankarnas skuggspel
avslöjade det som orden dolde, att ingen kärlek är så stark
som den som inte är besvarad. Ett stilla duggregn
föll över cyckelställen. Jag minns allt
inifrån ett regn.

Ingen har sagt det tydligare än Barney Bigard
i klarinettsolot Creole Love Call
med Duke Ellingtons orkester. Bokstavligen
hjärtskärande. För dem som älskar varandra är musiken
bara en fond. För den som inte längre är älskad
är den allt. Han hör den inifrån duggregnet
gata upp och gata ner. Vem har rätt
att i dessa sammanhang gyckla med patetikens bilder:
ett hjärta genomborrat av ett stift
på en roterande tallrik.
Så uppstår toner
till vilka skuggorna kan dansa, de andras skuggor.

Copyright 2003 by Gunnar Harding. All rights reserved.